I miljöbalkens tionde kapitel finns bestämmelser om ansvar för utredning och efterbehandling av områden som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt huvudregeln är det den som bedriver eller har bedrivit verksamhet eller har vidtagit en åtgärd som har bidragit till föroreningen – den så kallade verksamhetsutövaren – som är utrednings- och efterbehandlingsansvarig, men även en fastighetsägare kan bli ansvarig.
Det kan finnas föroreningar i industriområden och där det legat sågverk, bensinstationer, kemtvättar och andra verksamheter där oljor, drivmedel, lösningsmedel och andra kemiska produkter har använts eller hanterats. Föroreningarna kan ha kommit ut i miljön för mycket länge sedan och upptäcks ofta i samband med bygg- eller rivningsarbeten eller vid schakt- och grävarbeten.
